a2's

tänkte försöka få ihop ett hyfsat seriöst inlägg. spännande!

tänk hur allt kan ändras så snabbt sen mitt förra inlägg?
klockan var typ lite över 23 och jag hade tänkt sova..
maria kommer in hit, lite halvt panikslagen och måste åka till helsingborg med pilac.
lite över 00 åker maria, jag, helena och ida iväg mot helsingborg med pilac därbak.
vad vi inte visste var hur jäkla halt det var ute. tydligen så var det underkylt regn.
vi hade kommit ca 1/3 av biten när vi helt plötsligt börjar svaja lite smått. vi börjar gunga mer och mer. det nästa vi ser att nosen är påväg mot diket och snön. redan där tänkte jag att det var kört. konstigt nog lyckades helena (som körde) vrida så vi hamnade på andra hållet, då dök istället fällknivsprincipen upp, vi kollade ut mot vänster och ser transporten jämnsides med oss. sen hände miraklet då helena lyckades räta upp det. vi gick ut och kollade pilac, han var lite chockad men ändå ganska lugn. jag kan säga att jag var riktigt chockad. jag har aldrig varit med om något sånt förr, det enda jag kunde tänka på var vad som kunde ha hänt. det kändes jättejobbigt och jag hade lite halvt panik över det. hade en jäkla adrenalinkick också kan jag lova!

vi fortsatte köra, dock bara i 40km i timmen på motorvägen. vi hörde på radion olycka efter olycka ske. vi körde förbi en som var ganska jävlig, där var sjukt många räddningsbilar iaf. många stora lastbilar med släp körde om oss och jag var jättenervös, trodde verkligen att de skulle halka in i oss.

tillslut kom vi fram till helsingborg, då var klockan lite över 3. de kollade på pilac och sånt. vi såg hur bilen och släpet såg ut vilket var mycket värre än vad vi trodde... då kom alla de jobbiga bilderna upp igen med hur illa det hade kunnat gå.. helena fixade så vi kunde få sovplats hos en som hon kände utanför helsingborg. klockan 5 var vi hos den kompisen. hon var jättegullig och hade plockat fram sängar och sånt till oss, jättesnällt! sov typ en timme sen började alla mobiler ringa.

halv åtta gick vi och käkade frukost, hennes mamma var jättetrevlig och skjutsade oss sen till stationen. där kunde vi därefter ta tåget mot lund som sen skulle ta oss till tomelilla. mamma hämtade oss i tomelilla och körde oss till bollerup. när vi var tillbaka på bollerup var klockan 12.15. maria hade hört av sjukhuset att pilac började bli lite bättre, skönt!

hela dagen sen har jag varit helt väck. tog in min lilla häst och tog hand om henne lite. man är lite orolig att hon också ska bli sjuk nu men förhoppningsvis så klarar hon det!

15.30 hade vi möte med christel om natten. men jag kände mig inte helt redo till att bara öppna upp mig om allt, vilket jag fortfarande inte gör, vill just nu bara blicka framåt men det kommer komma ikapp mig så småningom.. fast att det kanske inte låter så jättefarligt så var det sjukt obehagligt och det var verkligen inte långt ifrån att det gick rent åt helvete!

samtidigt tackar jag för sällskapet för trots allt det negativa så höll vi stämningen uppe ganska bra.
även tack till jenny som tog min morgon fodring och till er som mockade och släppte ut lady, jättesnällt!

nu ska jag snart sova, ska sova som fan!

/e