Jag börjar undra var de riktiga vännerna finns. De som verkligen ser när man mår dåligt. Och som inte bara tänker på sig själva.
Jag jobbar som ett svin, jag vet om det. Men hallå, välkommen till verkligheten. Jag är så jäkla glad att jag ens har ett jobb. Jag kan inte säga nej ifall de ringer och vill ha mig för då kanske de inte ringer igen. Jag har fått offra väldigt mycket för det och det är inte alltid så kul men riktiga vänner står ut med det. Det börjar bli mer och mer tydligt vilka som är de riktiga..
Tråkigt!

Ikväll mår jag skitdåligt och funderar ärligt talat på att sova och bara slippa denna skitkväll. Men fan vad tråkigt att tillbringa en lördagkväll såhär.

Nä, nu vill jag bli mig själv igen, vakna upp lite och sänka kraven på mig själv lite för just nu är de skyhöga och så kan det inte vara.