Och tillslut till del 4 då.

Den här personen är väldigt, väldigt speciell. Han heter Jens Andersson.
Vi bråkar hur mycket som helst och är inte överens om mycket. Men när vi väl är vänner så har jag så jäkla kul med honom. Jag antar att vi är som syskon. För konstigt nog kvittar det hur mycket vi bråkar eller hur länge vi är ifrån varandra, vi lyckas alltid hitta tillbaka till varandra.

Han betyder väldigt mycket för mig. Vi är väldigt olika samtidigt som vi är extremt lika. Han är nog den personen som jag kan prata om verkligen allt. Trots att vi har våra motgångar så känner han mig utan och innan och jag känner honom. det verkar lite som att vi är oskiljaktiga. Hur mycket jag försöker bli av med honom så lyckas jag aldrig. Hehe, nä skämt åsido. Jag tycker om honom, han står ut med mig och mitt humör vilket inte är lätt alltid.