Idag är en tråkig dag...
Imorse när jag vaknade, hängde jag med mamma till Dalby för att lämna Bella hos veterinären då hon skulle opereras.. Jag visste att det såg mörkt ut men ändå var jag så himla säker på att hon skulle klara det. Visst var det jobbigt men det kändes ändå som att hon skulle komma hem igen.
Precis innan vi gick bar de in henne i ett annat rum och hon gav mig en förvirrad blick, hon förstod verkligen inte. Det var den sista blick jag fick.. Vi lämnade henne i en liten bur helt ensam. Stackare...
Vid 12-tiden ringer mamma.. Säger att det inte finns så mycket att göra så de ska låta henne få sova och aldrig få vakna igen..
Det var riktigt jäkla jobbigt att få veta.
Jag kommer aldrig någonsin få se min lilla tös igen. Hon var verkligen speciell. Hon glädjes alltid över mig när jag var glad och hon såg direkt när jag var ledsen, då var hon direkt i min famn för att trösta mig. Alltid när jag kom in på mitt rum låg hon i min säng och såg väldigt, väldigt nöjd ut.
Ibland kunde hon göra mig vansinnig. Som när man äntligen fick en sovmorgon så hörde man henne skälla på katter utanför. Men oftast gjorde hon mig väldigt glad.
Hon och jag har varit väldigt mycket ute i skogen på långa promenader som hon verkligen älskade. Dock så var hon inte förtjust i andra hundar så varje gång hon fick syn på en, blev hon helt tokig. Jag lovar att hela skogen hörde henne vilket var sjukt pinsamt. Jag fick alltid bära henne förbi de andra hundarna. En gång slet hon sig dock och for på en stor jäkla hund. Då trodde jag slutet var nära för henne. Så jäkla ettrig hon var.
Alltid när jag köpte ben&jerry-glass så hade hon första tjing på locket och det allra sista som lämnades kvar. Alltid. Hon älskade den glassen lika mycket som jag gör.
Jag glömmer aldrig hennes första eller andra natt hos oss. Jag låg nere i köket med henne över natten. Hon var helt galen, hon attackerade mig hela tiden, kommer ihåg hur hon tog sats och studsade mot mig när jag gömde mig under täcket. Så skulle jag ta upp henne och krama om henne, så bajsar hon på min hand. Jäkla hund. hehe.

Det känns som det kommer bli en ganska jobbig tid framöver och väldigt ovanligt. Det enda som verkligen tröstar mig är att nu har hon iaf  inte ont längre. (Hon hade en tumör som spridit sig jättemycket).

Nu sitter jag och käkar ben&jerry-glass och undrar vem som ska slicka locket och det som blir över? Och vem ska trösta mig nu när jag är ledsen? Du kommer bli väldigt saknad.

Du får hälsa Leo, Simba, Masse och farfar i Nangiala.
Godnatt Bella, sov så gott <3