I eftermiddag åkte jag till Jens. Var hos honom vid halv fem. Vi kände att vi hade väldigt mycket att prata om så vi gick ut. vi gick, gick, gick och gick. Vi hamnade på stranden en stund också. Helt plötsligt kände man ett sånt lugn och man kände sig helt fridfull. Sen fortsatte vi att gå igen. Vi kom tillbaka lite i åtta. Vi hade alltså gått i över tre timmar och det blev helt klart 1 mil av det. Jag hade knappt tänkt på det ens. När vi kom tillbaka var vi helt torra i halsen, vi hade nämligen snackat från det att vi började till att vi kom tillbaka. Allting kändes helt plötsligt mycket bättre. Jag är så himla glad att jag har honom just nu. Han finns där i vått och torrt.
<3
Imorgon är det tillbaka till jobbet igen. 7.00-17.00 står det på schemat så det lär vara fullt upp. Får se hur kvällen ser ut. Vad man orkar och känner för. Jag får väl se helt enkelt! :)
Emma Andersson heter jag som skriver i denna blogg. Är snart 21år gammal, 1 december för den som vill veta. Här skriver jag om min vardag, mina tankar osv. Jag försöker njuta av varje dag av mitt liv, man lever ju trots allt bara en gång. .
Bloggadress: http://frookenpersson.blogg.se/