Alltså shit..
Just nu känner jag mig helt tom. Min syster förlorade sin bästa vän inatt. Hur går man vidare från något sånt?
Min syster är stark, det är hon verkligen. Jag vet att hon kommer klara detta, det kommer ta tid men hon kommer klara det.

De är fyra tjejer. De har hållit ihop sedan de gick i sjuan. Deras vänskap är något jag flera gånger har varit väldigt avundsjuk över. För en sån vänskap de har till varandra, den växer inte på träd. De har något väldigt starkt. Nu har dom mist en, det är fruktansvärt. Igårkväll höll de andra tre ihop och jag tror det är väldigt viktigt att de håller ihopa för tillsammans kommer dom klara detta.

Det gör ont som fan för mig, att se min syster lida såhär är fruktansvärt. Jag tycker det är svårt som syster. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra. Jag kände inte Emina men hon var en jättegullig tjej som alltid var glad och som alltid hälsade när man träffade henne.

Livet är så kort. Man anar inte det egentligen, man vet inte hur fort det kan ändras. Hon dog som 17-åring!!! Hon hade hela sitt liv framför sig. Nu ska alla hennes kompisar och hennes familj behöva gå igenom en sånhär sak.

Jag tycker verkligen det är fruktansvärt.


Tillsammans är dom starka och tillsammans kommer dom klara detta! <3
Vila i frid Emina.